Jag känner den äckliga känslan av att existera i min egna kropp, väntar på att någonting känns rätt i mitt liv, i mina tankar, men jag känner mig bara mer äcklad av mig själv, att existera i sitt egna skinn och hud får mig vilja gråta...

Önskar att jag kunde sluta äta så mycket hela tiden, så att jag kunde se mina ben. Allt mitt fett kommer bara i vägen, känner mig värdelös. Vad jag än gör blir det fel, kommer ingenvart och jag vet inte hur länge jag orkar med denna ständiga smärta som tar kol på mig...