tankarna är blottade, hänsynslösa, okända

grindar och stängsel som täcker det som inte får visas

den brinnande känslan i kroppen som ständigt existerar och vägrar att upphöra

tiden som rinner iväg som ett timglas 

känslorna vill desperat ut, hon känner vilsenheten inom sig, ta plats 

desperationen stiger 

hon ramlar omkull gång på gång känner hur den mjuka mossan av bergen dras med

andan dras med av alla känslor utan ett stopp